Var också och handlade matta och duschdrapperi till badrummet, någon gång till veckan kommer det nog att inhandlas en superläcker skål till vardagsrummet. :D
Jag looovar att lägga upp bilder på allt nytt snart, ska bara flörta lite med min fotograf.. ;)
Lyssnar på Sean Banans mello låt för första gången, den duger och lär fastna i huvudet.
Har ångest inför imorgon.
Ska skriva en uppsats på franska direkt på morgonen.
Inte heller har jag klarat av att göra mina läxor.
Jag kommer eventuellt inte gå i skolan lika mycket som jag gör nu, ska alltså kanske gå ner på 50%.
Det är inget jag vill men mitt psyke klarar inte av allt just nu.
Så jag kommer få skitmycket rester från gymnasiet som jag kommer få ta igen senare.
Hela kurser.
Kul.
Är förberädd på ett mentalt breakdown imorgon, lär få ärldens utskällning för att jag inte gjort allt skolarbete.
Önskar att jag skulle på BUP imorgon i stället för torstag.
Önskar också att jag får börja med mina mediciner nu, jag vet inte om jag kommer orka må så här i minst två veckor till.
Det är inte ens säkert att jag kommer få mina mediciner direkt.
Ska ju somsagt på möte om det den fjortonde, alltså om ungefär två veckor.
Vill inte på skolan den här veckan heller, vill sitta hemma instängd på mitt rum, ensam och kolla på film.
Kaos ar det ja.
Förlåt för deppiga inlägg men jag måste få skriva av mig.
Jag är inte ute efter bekräftelse, lite stöd kanske men ni behöver inte ta åt er eller läsa.
Självklart finns det ljuspunkter i mitt liv också, men just nu känns allt så tungt.
Jag orkar inte ens bry mig om att dölja hur jag mår längre, orkar inte spela en roll och låtsas som att allt är bra.
Orkar inte göra något i skolan just nu, klarar inte ens av att stanna där hela dagarna.
Sjukt.
Det har aldrig varit så illa förut.
Men som min psykolog sa: Man växer av erfarenheter, inte så konstigt att andra tycker att du verkar annorlunde och äldre. Så mycket som du gått igenom under hela din uppväxt är det inte så konstigt att du har ett annat perspektiv på livet, att du prioriterar annorlunda.
Har fått så mycket bra kritik för denna uppsats så jag lägger ut den en gång till.
Men kom ihåg, tiden läker de flesta sår och mina känslor har förändrats.
Flammande kärlek
Kärlek är nog det svåraste i livet men ändå också det lättaste. Alla fastnar i kärlekens klor någon gång i livet. Kärlek kan värma kroppen på ett underbart sätt samtidigt som den kan bränna smärtsamt ända in i själen.För mig har kärleken varit mer smärtsam än ljuv, men sen har jag ju inte så många år på nacken heller. Det som, enligt mig, är värst är svartsjukan. Att inte ha någon aning vad den andre gör eller vem den är med kan göra mig otroligt svartsjuk. Jag vet att man ska lita på varandra och att svartsjuka inte är nyttigt för någon men ändå finns den där.
När är man kär? På riktigt alltså. Är det först när förälskelsen har lagt sig och man känner att man inte vill släppa taget om sin partner man verkligen är kär på riktigt? Jag har så många frågor som jag inte har fått svar på, men många har sagt till mig att det inte finns något riktigt svar. Men om det är just så att när förälskelsen har lagt sig och man fortfarande vill stanna där i den andres hjärta och famn så har jag nog varit kär endast en gång.
Jag blev förälskad i en kille för ungefär fem år sedan. Numer är vi bara bra vänner. Men det är någonting med honom som väcker en eld i mig, en eld som envisas med att alltid bränna i mitt hjärta. Så jag antar att jag är kär i honom på riktigt, att jag älskar honom, men känner han som jag? Jag törs inte fråga. Jag är rädd, rädd för att bli sårad igen, rädd för att känna den där obehagliga elden som inte värmer utan smärtar.
Jag har varit där förut och jag vet hur svårt det är att komma över känslorna och gå vidare. Men jag har också känt lyckan i kärleken, den underbart värmande elden som gör mig så stark, som om ingen i världen kan få mig på fall, ingenting kan skada mig, utom just den jag håller kär. Beroende på vad den personen gör eller säger mår jag bra eller dåligt.
Jag minns en kväll förra året, jag hade tagit mod till mig att berätta för en kille att jag var kär i honom och han visade intresse tillbaka, vi var på dans med hela skolan och jag satt med min bästa vän och pratade när han kom och satte sig med oss. Min bästa vän visste precis hur jag kände men ändå gjorde hon någonting jag inte kan glömma eller förlåta henne för.
Hon kysste honom, mitt framför ögonen på mig! Och sen hade hon mage att fråga varför jag hade tagit avstånd från henne, vad hon hade gjort för fel. Tyvärr tog vår vänskap slut där. Jag ångrar att jag lät henne gå, att jag vände henne ryggen för kärlekens skull. Inte förrän nu har jag insett vad kärlek är och vilken skada den kan göra.
Visserligen var jag inte kär i min bästa vän men jag älskade henne oerhört mycket och det smärtar mig fortfarande att se henne med nya vänner.Men konstigt nog förlät jag killen men inte henne. Kan kärleken gära en blind? Ja, jag tror det. För hade jag inte varit blind av kärleken hade jag förlåtit min vän eftersom vänskap oftast varar längre än kärlek.
Men just då såg jag bara svart, jag tyckte då att det var hon som var den skyldige, att killen inte hade gjort något. Fast båda var ju helt med på det de gjorde.
Nu när jag blickade tillbaka slog en tanke mig, kärlek kan väl inte vara nyttigt? Ändå sitter vi där tillslut med kärlekens klor runt sig i ett fast grepp. Vi bli blinda och ser det vi vill se, vi vill inte befläcka den älskade och skyller allting på någon annan. Men kärleken är ljuv, sägs det i alla fall. Känslan av total lycka när man svävar på rosa moln är ju förstås fantastisk men man måste komma ner på jorden någon gång.
En dag sitter man där och förälskelsen är över, är du kär eller inte? Jag kan ju säga att jag är kär, på riktigt. Efter fem år med många missöden känner jag fortfarande samma sak. Jag vill kasta mig i hans famn och aldrig släppa taget, kyssa honom tills jag inte har någon luft kvar.
Men just nu nöjer jag mig med att vara hans vän, åtminstone ett tag till. Jag vill ju behålla honom på något sätt, bara vän eller flickvän spelar ingen roll så länge han är lycklig och mår bra.För det är väl egentligen det kärlek går ut på? Att vara lycklig och att göra andra lycklig? Kärlek innebär väl inte bara kyssar och svek? I så fall vill jag inte vara med. Men kärlek för mig är inte bara att vara kär, utan också att älska mina vänner. För vänner finns ju alltid där, de har alltid en axel som man kan gråta ut på.
Så ska man våga riskera så mycket smärta för att kanske finna lyckan? Jag har gjort det och misslyckats ett antal gånger, men jag har aldrig gett upp. Tvärtom, jag har fortsatt kämpa och jag har segrat men även förlorat. Men saken är den att om man aldrig vågar försöka hur ska man då veta? Jag vet nu att kärleken är den starkaste eld som finns, de hetaste lågor som bränner inom mig, det som jag mår bäst av men som kan bryta ned mig totalt. Men jag har lärt mig nu att trotsa elden, att kontrollera den, att hålla den i schack.På så sätt blir jag inte lika lätt sårad, jag har blivit starkare genom kärleken.
Så våga satsa, vad har du att förlora, vad har du att vinna? Förlora, mycket. Vinna, allt. Som man säger; Kunskap är makt. Tro mig du lär dig mycket i kärlek. I kärleken växer man mycket som person och lär känna sig själv bättre. Det är kunskap som man senare i livet har mycket nytta av så våga, våga kasta dig ut i kärlekens hav och samla kunskap och finn lycka!
Sitter just nu och väntar på att Patrik ska bestämma sig, det verkar ta lång tid. ;)
Till sällskap har jag en hantverkare i badrummet bredvid som sätter upp våtrumstapeter.
Just nu vill jag ha något att göra men jag vet inte vad, borde göra skolarbeten men jag kan inte koncentrera mig och jag får bara ångest så fort jag tänker på skolan.
Idag blir det hemgjord pizza, inte min favoriträtt men det duger. :)
Somebody killed little Susie The girl with the tune Who sings in the daytime at noon She was there screaming Beating her voice in her doom But nobody came to her soon...
A fall down the stairs Her dress torn Oh the blood in her hair... A mystery so sullen in air She lie there so tenderly Fashioned so slenderly Lift her with care, Oh the blood in her hair...
Everyone came to see The girl that now is dead So blind stare the eyes in her head... And suddenly a voice from the crowd said This girl lived in vain Her face bear such agony, such strain...
But only the man from next door Knew Little Susie and how he cried As he reached down To close Susie's eyes... She lie there so tenderly Fashioned so slenderly Lift her with care Oh the blood in her hair...
It was all for God's sake For her singing the tune For someone to feel her despair To be damned to know hoping is dead and you're doomed Then to scream out And nobody's there...
She knew no one cared...
Father left home, poor mother died Leaving Susie alone Grandfather's soul too had flown... No one to care Just to love her How much can one bear Rejecting the needs in her prayers...
Neglection can kill Like a knife in your soul Oh it will Little Susie fought so hard to live... She lie there so tenderly Fashioned so slenderly Lift her with care So young and so fair
Här skriver jag om allt som rör sig i mitt huvud och känslor.
Jag kommer skriva om min depprission och min ångest, för att underlätta min vardag.
Jag vill inte att någon ska ta åt sig, jag mår psykiskt dåligt och måste få skriva av mig så jag inte håller inne på för mycket, eftersom det kan förvärra min situation.
Somsagt vill jag inte att någon ska ta åt sig av det jag skriver och ingen behöver tycka synd om mig, för det är inte synd om mig.
Kom på att jag hade kvar nägra skruvar och stjärnor som jag nu sitter och mumsar på, nyttigt fika när man kommer hem från skolan..chips..
Fast jag dricker ju JOKK till, det blir en väldig kontrast mellan smakerna men det funkar. ;)
Nej kanske man ska ta tummen ur röven och städa rummet, lägga in grådassiga mobilbilder i datorn och laga lite mat innan jag hoppar på bussen till odensala för en skön dusch?
Ja, jag åker ända till odensala för en dusch, vill inte duscha i de äckliga fotsvamps-barack äckel dusharna.
You will neverget overyour exif you don'tlet gocompletely and takethe risk tofall in love all over again.
Blev kallad till en häsokoll, lika deprimerande som vanligt..
Lika kort som vanligt men några extra kilon har adderats till min lilla kropp. :(
Jag påstår inte att jag har blivit tjock, för det har jag inte, men kläderna sitter lite tajtare.. men vissa delar av min kropp har blivit större på ett positivt sätt. ;)
Gjorde en hudanalys idag på hudvården, jag var den enda som hade normal hy (jag och alla småbarn som inte kommit in i puberteten ;) ), vanligast är det att tonåringar har blandad hy. :)
Nu sitter jag och kikar runt på we♥it och äter upp pappas små chilikorvar. :D
Skulle egentligen redan ha åkt till ÖP-hallen för att kika på en vän som spelar fotboll men är så himla seg.
Huvudet sprängs snart och jag är lldeles slemmig i halsen. (Ursäkta mig men det är så.. :P )
Det blev att jag spenderade natten hos Nea fastän det var tänkt att jag skulle hem igår kväll, men efter en kall prommenad till och från pizzerian och ett varmt bad bestämde jag mig för att jag absolut inte ville ut i kylan igen!
Men ska snart börja röra mig hemmåt, ska kolla när bussen går och så ska jag in på ICA och köpa något gott.. ;)
Tycker att jag förtjänar lite gotta eftersom jag aldrig blir frisk, haha.
Är sjukt trött och har ont i bihålorna, var inte bra att jag bler nerkyld igår.. Förfrysit kinderna har jag lyckats med också. :( Nu blir det antagligen att läsa lite och äta min big corny innan hemfärden. Ville bara visa att jag lever, hörs när jag är hemma! ;)
Sitter nu mitt emot min mamma på campus och dör lita av min huvudvärk, inte blir det bättre av att det stinker kärringparfym här.. :( Hade endast en lektion idag, nämligen bild och form. Så jag befann mig på skolan mellan elva och halv ett då jag fick skjuts av kaja och hennes pojkvän till campus, de måste nog vara det sötase paret ever?! :D
Hels av allt vill jag bara gå hem och sova men det går ju inte nu när alla arbetarna springer omkring och väsnas i lägenheten! Jag hoppas att resultatet kommer vara värt alla tråkigheter och besvär som uppstår nu i ca fem veckor..
Tur att helgen är fullbokad med trevligheter! Ikväll blir det mys med mamma i soffan igen, imorgon ska jag umgås med syster nea (hahah låter som en sjuksyrra^^) och på söndag ska jag åka till ÖP-hallen och kolla när en vän spelar "fjollboll". :)
Nu ska jag nog läsa lite eller kolla på någon film! Har ni något filmförslag? :)
Har fått tillbaka min dator nu! :D Fixat praktikplats och käkat middag med mamma på favorit pizzerian har jag också gjort. :)
Nu har badrumsrenoveringen dragit igång här hemma och ska pågå i ca 4-5 veckor, vilket resulterar i att vi måste gå på toa och duscha ute i en barack.. :( Nu ska jag återgå till mitt kvällsmys med mamma! :D