Så, alla har vi ju haft förälskelser men hur vet man när man är kär på riktigt??

Det kan man ju inte direkt veta eftersom det är olika från person till person. Själv har jag nog bara varit kär å riktigt två eller tre gånger, men bara en av gångerna har jag älskat killen så mycket att jag har sagt att jag älskar honom face to face.

För just känslosnack sitter så djupt inom mig. Jag kan knappt säga till min närmsta vänner eller min familj att jag är lycklig över att dom finns och att jag älskar dem.

Jag har svårt för att uttrycka mina känslor dels för att det hänt saker som gjort att det blir svårare och dels för att jag inte är en sån person som strör kärlek över världen.

Men jag har en teori, som åtminstone gäller för mig, att om man en gång älskat en person kan man inte sluta älska honom/henne utan bara ändra sättet man älskar personen på.

Så vad gör man nu om man är kär, får kärleken besvarad och allt slutar i katastrof och skit??

Då anser jag att nästan allt är tillåtet bara det inte drabbar andra personer i din närhet så hårt eller sabbar för dig sk partner i framtiden.  Det är något som är väldigt viktigt för mig; att inte förstöra någon annans framtid. Det är så viktigt för mig att jag oftast sabbar för mig själv. Korkat? Kanske, men det är mina beslut så jag får ta konsekvenserna för mina handlingar.

Hmm....handlade kanske inte så mycket om känslor och kärlek men jag är trött och har feber så jag skyller på det och på att mitt ex kanske delade med sig av sitt slag av dyslexi.

Och förresten jag ångrar mig, jag ångrar inga förhållanden, bara ett som jag avslutade, eller jag ångrar att jag avslutade det...ibland.