Insåg igår hur mycket jag älskar att vara singel, jag är inte redo för ett förhållande än.

Jag vet inte ens om jag är i ett förhållande just nu, inget är officiellt i alla fall.

Hur ska jag kunna förklara utan att såra, utan att sumpa all vänskap?

Går det ens att rädda vänskapen när man vill olika saker?

Jag är verkligen inte "förhållande-typen", får panik och känner mig instängd så fort jag är i ett förhållande.

Om jag ska klara av att vara i ett förhållande måste jag vara kär på riktigt, på ett "vuxet" sätt.

Typ skaffa hus och familj- kär.

Annars funkar det inte för mig.

Hatar att jag är så här, att jag är lite för flörtig för mitt bästa och hamnar i situationer som denna.

Det händer allt för ofta.

Jag har sårat allt för många redan på grund av mig själv.

---

Om du läser detta, förlåt.

Du förtjänar verkligen inte att få reda på mina tankar kring förhållanden genom bloggen, men hur fan ska jag klara av att se dig i ögonen och kasta allt rakt i ditt ansikte?

Jag klarar inte av det vi har på gång, jag är inte redo.

Förlåt.