Sömnlösa nätter.

Tänkte förklara lite varför jag inte pallar att gå hela skoldagar och är sjukskriven på 25%.

Jag har ångest och är deprimerad.
Att vara bland människor jag inte har absolut fullt förtroende för är väldigt påfrestande för mitt psyke.
Jag går på antidepressiva och ångestdämpande medicin, som tyvärr inte fungerar för mig vilket resulterar i sämre mående.
Frustrationen över min medicinering tär på mig och jag har extrema koncentrationssvårgheter, därför blir skolan lidande.
Jag har hamnat i en ond spiral som bara går nedåt, just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Jag struntar helt i hur jag lever mitt liv, det känns bara så meningslöst.
Jag vet att mina föräldrar läser min blogg och det jag kommer berätta nu kommer de defenitivt inte gilla.
JAg har testat rökt, klarar av att ta halsbloss utan problem och jag älskar nikotinkicken jag får, blir helt avslappnad och jag kan känna stressen och ångesten lätta för ett tag.
Men jag blev rädd för den känslan, jag vill inte bli beroende.
Jag vet vilken skada det orsakar i kroppen men ändå kan jag inte hjälpa att känna suget efter nikotinet när ångesten är hög.
Jag hatar att jag ens testade, har alltid varit emot både rökning och snusning.
Men nu har jag kommit till det stadiet i mitt mående att jag inte riktigt orkar mer, jag försöker desperat hitta något som kan hjälpa mig.

Jag har väldigt svårt att somna på kvällarna vilket resulterar i att jag somnar runt tre - fyra varje natt och när jag väl sommnar drömmer jag mardrömmar.
Riktigt brutala mardrömmar.
Jag ser när mina släktingar och vänner dör, det är inte "vackra" dödar, jag ser hur deras hår tar eld och ser hur de brinner ihjäl.
Jag är helt oförmögen att hjälpa dem även fast jag är med när det händer i drömmarna.
Så särskilt djupt sover jag inte.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre.

Kommentarer
Postat av: maken

louise!

du vet att jag finns för dig oavsett vad! puss å kram!<3

2012-05-07 @ 21:47:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0